Vikten av mångfald

Annika Ström Melins krönika i DN visar återigen hur fel högern resonerar, precis som i fallet med det avskaffade Apoteksmonopolet som jag skrev om igår. Hon jämför de svenska fjällstationernas utveckling och möjligheten att köpa en trerätters middag med vin i fjällen, med omvandlingen av offentligt finansierad välfärd till en kundmarknad. I högerns värld finns bara ett antingen eller - antingen ett helstatligt eller helprivat alternativ.

Hon vänder sig emot bilden av att samhället förvandlats till en affärsrörelse, där "[p]olitikerna har blivit föreståndare i en välfärdsbutik och medborgarna uppträder och behandlas som kunder, inte som medborgare". Enligt henne bygger den svenska välfärdsstaten på "nöjda medborgare" likväl som på ansvarstagande och det tycks som om "nöjda medborgare" är något vi får när vi behandlar dessa medborgare som kunder.

Det är väl ganska lätt att se varför hon hamnar så snett i sina tankar. Man pratar ofta om att affärsvärlden bygger på "nöjda kunder", så då borde det väl fungera att överföra affärsvärldens principer till välfärdssamhället. Hon missar då något grundläggande. Affärsvärlden bygger faktiskt inte på nöjda kunder - den bygger på att kunden ställs inför på förhand riggade val, där utgången garanterar att kunden blir nöjd. Den bygger på reklam och skapade begär och behov, i syfte att generera största möjliga vinst. Hur många kunder är genuint och uppriktigt "nöjda" med de produkter de erbjuds och köper? Är det inte snarare så att de flesta "nöjer sig" med vad de får, utifrån de begränsade alternativ de erbjuds?

I Ström Melins värld tycks det som om det enda sättet för medborgare att få ett glas vin till maten även på vårdhemmet är att vårdhemmet bedrivs som en affärsverksamhet. Det är naturligtvis helt fel. Det tycks också som om det enda sättet att få valfrihet i den offentliga sektorn i stort även det står och faller på att den bedrivs som en affärsverksamhet. Men det finns ingenting som hindrar privata aktörer att erbjuda alternativ utan att de för den skull gör det i termer av "kunder" och "försäljare" på en "fri marknad". Det enda som krävs är att man har olika regelverk för olika områden i samhället. Välfärden vilar på solidaritet, och bör inte vila på en princip om vinstmaximering. Därmed inte sagt att privata alternativ inte ska få göra någon som helst vinst, men den bör till absolut största delen återinvesteras i verksamheten.

Precis som ett genomstatligt samhälle skulle vara ganska torftigt, skulle ett genomkommersialiserat kundsamhälle vara ganska torftigt. Det skulle dessutom vara en katastrof för de "resurssvaga" grupperna i samhället.

Samhället är komplext, det består av en mängd olika områden. Denna mångfald behöver bevaras - precis som ekologisk mångfald är en förutsättning för biologiskt liv, är mångfald i samhället en förutsättning för ett levande samhälle - och det görs inte genom att alla relationer, på alla plan, ersätts med en övergripande princip. Vare sig en princip om fullständigt förstatligande eller fullständig privatisering.