Hållbar arbetsmarknadspolitik

Att höstens val tycks handla om jobben är inget vågat påstående. Men frågan är inte om vi ska ha jobb eller bidrag, som alliansen vill göra gällande, utan om vilken typ av jobb vi vill se och hur vi tänker oss att de skapas. I grund och botten handlar det om synen på människan, samhället och det ekosystem som vi alla är en del av.

En grundläggande fråga är varför vi jobbar överhuvudtaget. Även om det är sant att vi jobbar för att tjäna pengar och för att känna delaktighet, är det inte hela sanningen. Ytterst jobbar vi för att lösa problem. I det här sammanhanget är pengar givetvis inte oviktigt, men pengarna i sig är inte det primära. Att känna att man är delaktig i, och bidrar till någonting är också viktigt men ett arbete varken är eller bör vara den enda vägen dit.

Regeringens arbetsmarknadspolitik tycks överhuvudtaget inte vara inriktad på problemlösning, på många sätt skapar den dessutom problem, ibland till och med medvetet. Jobbskatteavdraget ska göra det lönsamt att arbeta, men håller istället tillbaka löneutvecklingen samtidigt som det frigör pengar för konsumtion - ofta av varor med väldigt negativ klimatpåverkan. Jobbskatteavdragets baksida, nedskärningarna i trygghetssystemen, ska fungera som ytterligare incitament att börja arbeta, men resulterar endast i att antalet sökande till de få lediga jobb som finns ökar - ja, förutom att det dessutom raserar enskilda människors livssituation.

RUT-avdraget är, näst efter jobbskatteavdraget, den arbetsmarknadsåtgärd som lyfts fram mest av regeringen. Grundtanken är inte så dum. Gör det billigare att köpa tjänster, och skapa arbetstillfällen åt företrädesvis lågutbildade kvinnor. Men i praktiken är det fortfarande bara de mer välbeställda som har råd med tjänsten, och istället för att fungera som en väg in på arbetsmarknaden riskerar det att låsa kvar dessa kvinnor i ett lågavlönat yrke.

En välvillig tolkning av regeringens arbetsmarknadspolitik är att den istället för att lösa problem skapar nya, på grund av sitt enögda fokus på pengar. En annan tolkning är att den inte alls handlar om jobb, utan om att frigöra så mycket pengar som möjligt för att sedan koncentrera dessa pengar hos så få som möjligt. Med tanke på att moderaterna är tongivande i alliansen, och att deras politik uttryckligen bygger på marknadsekonomisk grund, är det en rimlig tolkning. Den marknadsekonomiska principen är ju trots allt att koncentrera så mycket resurser som möjligt hos så få individer som möjligt.

En hållbar arbetsmarknadspolitik bygger på önskan att tjäna pengar och känna delaktighet, och syftar till att lösa problem.

• En generell sänkning av arbetsgivaravgiften istället för jobbskatteavdrag gör fortfarande att det blir billigare att anställa men håller inte på samma sätt tillbaka löneutvecklingen.
• En helt slopad arbetsgivaravgift vid anställande av arbetslösa unga gynnar de arbetslösa, men undviker att fungera som direkt stöd åt t.ex. ett klimatfientligt McDonalds.
• En generell sänkning av tjänstemomsen skapar nya arbetstillfällen och styr samtidigt om konsumtion från varor till tjänster. Det här är också något som även gynnar de företag som i sin tur är beroende av andra tjänsteföretag.
• En storsatning på kollektivtrafik och infrastruktur erbjuder nya arbetstillfällen, både direkta och indirekta, samtidigt som det hjälper till att ställa om samhället i en mer miljövänlig riktning.
• En satsning på utbildning och vidareutbildning säkerställer att vi har den arbetskraft vi behöver.

En hållbar arbetsmarknadspolitik kommer ur en hållbar politik. Frågan om pengar, delaktighet och problemlösning kan överföras till ett mer generellt plan, och även om analogin inte är perfekt (de är sällan det) handlar den då om relationen mellan ekonomiska, politiska och ekologiska system.

Ekonomiska och politiska system är skapade, med uttryckliga syften, av människan. Det ekonomiska systemet handlar grovt om hur vi hanterar och skapar resurser. Det politiska systemet handlar, lika grovt, om hur vi hanterar och skapar delaktighet. Dessa system styrs av en inneboende logik men det finns ingenting som hindrar oss från att ändra den logiken, systemets spelregler, om resultatet inte blir vad vi önskar. De utgör båda rörliga variabler.

Till skillnad från ekonomiska och politiska system, är ekologiska system inte skapade. De saknar ett uttryckligt syfte. Däremot besitter ekologiska system en viktig egenskap - liv. Så även om alla systemen påverkar varandra, de är alla så kallade öppna system, utgör de ekologiska systemen själva fundamentet. Liksom de andra systemen följer även ekologiska system dessutom en inneboende logik, vilken vi upplever i form av naturlagar. Däremot har vi ingen möjlighet att ändra eller kringgå dessa spelregler om systemet inte beter sig som vi vill. Ekologiska system utgör fasta variabler.

Ett långt och omständigt sätt att helt enkelt konstatera: Keep your priorities straight.

Gröna östgötar: Stefan Arrelid och Charles Pylad skriver om överraskande byggplaner vid Glottern. Charles skriver också om miljöpartiets syn på företagande, om teflon a la Reinfeldt och internet. Margareta Fransson skriver om problemen kring sjuksköterskebemanning. Bengt Cete skriver om skyfallen i Pakistan frågar sig om det är en natur- eller kulturkatastrof. Eva Karlsson skriver om Naturskyddsföreningens genomgång av regeringens naturvårdspolitik. Friederike Gerlach skriver om FPs besynnerliga utbildningspolitik och säljer även sitt namn till högstbjudande.

Andra lästips: Maria Ferm och Christian Valtersson skriver också de om rödgrön företagspolitikskriver, och Maria skriver dessutom om den föga imponerande tygliberalismen.