Det handlar om solidaritet

Ett vanligt argument till försvar för välfärden är "nästa gång kan det vara du eller någon dig närstående som blir sjuk/arbetslös/i behov av hjälp". Det är kanske ett tydligt argument, men det är inte särskilt bra. Argumentation baserad på egenintresse bygger, om inte alltid så väldigt ofta, på teorin om människan som i grunden egoistisk. Om alla gör vad som är bra för dem själva, blir slutresultatet också bra. Känns det igen?

Det här är naturligtvis en av grundstenarna i klassisk nyliberal ideologi. Problemet är att människan inte är i grunden egoistisk. Lika lite som hon är i grunden altruistisk. Människan är vad vi gör henne till, genom gemensamma myter och berättelser. Väljer vi att betrakta människan som en egoistisk varelse kommer vi finna belägg för detta, och väljer vi att se betrakta henne som altruistisk kommer vi finna belägg även för det.

Vi kan välja att se alla mänskliga relationer som transaktioner på en marknad, där ingenting görs utan att vi ställer oss frågan "vad tjänar jag på det här?". Det är kanske ett förståeligt beteende i tider av extrem nöd och fattigdom, men borde inte vara relevant i Sverige idag. Det som händer när vi tillämpar marknadsprinciper på alla plan i samhället är att vi reduceras till konsumenter. Vårt värde bestäms av hur mycket pengar vi har, och vår frihet begränsas till att välja bland det utbud av tjänster och varor som erbjuds oss, men inte ens de valen är egentligen fria - det räcker med att se till hur mycket resurser som läggs på reklam för att inse det.

Vad vi istället borde sträva efter är ett samhälle som präglas av solidaritet. Problemet är bara att solidaritet är nära förknippat med jämlikhet. I en ojämlik miljö handlar det mesta om att tävla om de resurser som finns. Det passar den samhällsvision baserad på marknadsprinciper, som högern företräder, väldigt väl. Den fördelning av resurser som förekommer i ett sådant samhälle bygger på vinstmaximering, koncentration av så stor andel resurser som möjligt hos en så liten andel individer som möjligt. Det här är inte en bra grund för vare sig välfärd eller en socialt och ekologiskt hållbar samhällsutveckling.

Solidaritet kommer ur en insikt om och känsla av samhörighet, att vi alla lever i samma värld. När samhället är mer jämlikt, när individerna i samhället inte längre konstant behöver kämpa med varandra om de resurser som finns, då behöver man inte längre konstant ställa sig frågan "vad tjänar jag på det här?", då öppnas möjligheten för solidaritet. I ett solidariskt samhälle är vi alla lika värda, vår frihet begränsas av hänsyn och respekt gentemot mot vår omgivning och vi blir sedda som de vi är - inte enbart som konsumenter.

Det här är vad välfärden vilar på. Att se individer och individers behov. Inte konsumenter och konkurrenter. Det är också vad ett hållbart samhälle vilar på, insikten om att vi alla lever i samma värld - inte nödvändigtvis att vi alla sitter i samma sjunkande båt och måste kämpa oss till den sista flytvästen.

Så vi har ett val. Vi kan välja att se på människan som en i grunden egoistisk konsument eller som en i grunden solidarisk individ. Hur vi väljer att se henne kommer också forma henne och det samhälle hon lever i. Mitt val är solklart. Vad väljer du?

Miljöpartiets språkrör i Norrköping har båda skrivit om de kommande rödgröna satsningarna på välfärd, Stefan här och Friederike här. Stefan skriver även bra om miljöpartiets utgångspunkt i solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet; kommande generationer; världens alla människor här.