"Gud är död" proklamerar Zarathustra i Nietzsches verk Sålunda talade Zarathustra. Den stora tragedin är att vi försöker ta Guds plats som Herre över Världen.
Gud är inte bara själva idén om Världens skapare och herre, Gud är också idén om Det Andra. Det kommer som en naturlig följd av att Gud ska ha skapat världen - för att kunna vara världens skapare kan Gud inte samtidigt vara en del av världen. Av det följer också tanken att Meningen och Sanningen står att finna utanför, eller vid sidan av, världen. Världen får mening och värde från Gud, i egenskap av att vara Guds skapelse. Inbegripet i idén om Gud är också en hierarki, där Gud finns högst upp och resten av skapelsen följer i fallande ordning med människan - Guds ställföreträdande förvaltare av Världen - näst högst.
Idén om Gud är naturligtvis uråldrig, och vi kan bara spekulera kring dess ursprung. Men varför idén om Gud uppstod hos oss människor är egentligen oviktigt, det viktiga är att den uppstod hos oss. Det vill säga, Gud är en mänsklig skapelse, men en skapelse som under årtusenden närmast fått ett eget liv och drivit så långt bort ifrån oss att vissa ser Gud som verklig. Och på sätt och vis har de väl rätt, på så sätt att Gud - eller idén om Gud - har haft stor inverkan på allas våra liv, direkt eller indirekt. Men, och det här är viktigt, Gud har ingen egen existens oberoende av oss människor, ingen egen vilja eller plan. Gud - idén om Gud - kan inte agera utan oss människor.
I kölvattnet av Upplysningen och de enorma vetenskapliga landvinningarna växte människans självförtroende lavinartat, idén om Gud fick reell konkurrens och förpassades från sin tron. Gud dödförklarades visserligen inte av alla, men var inte heller längre odiskutabel Herre över Världen. Istället upphöjdes idén om Den Rationella Människan till Gud, och människan tog samtidigt klivet ut ur världen.
Ingen etik utan religion, hörs ofta från religiöst håll med udden riktad mot humanisterna vilka hyllar människan som skapare av mening och värde. De har rätt i att en strikt humanism saknar etik, men det samma gäller även de flesta religioner. Etik handlar om att ta ansvaret och konsekvenserna för de val man gör, inte om att mekaniskt hänvisa till ett utifrån givet rättesnöre. Etik står att finna i världen, inte utanför den.
Världen har tveklöst förändrats enormt sedan vi ersatte idén om Gud med idén om Den Rationella Människan. Men den har inte, tvärtemot vad som ofta hävdas, förändrats i grunden. Vi söker fortfarande mening och sanning utanför världen, idag i form av teoretiska modeller av världen. Världen får mening och värde med utgångspunkt i människan, som inte längre ses som en del av världen utan som dess Herre. Den gamla hierarkin kvarstår.
Världen ses som Något Annat, från oss separat. Som något att tämja, kontrollera och dominera. Världen blir i våra ögon ett "ting" eller "objekt" för oss att manipulera utifrån ett snävt och begränsat egenintresse, när vi försöker placera oss själva utanför den och utanför det sammanhang vi existerar i och av.
Visst har vi gjort vetenskapliga och teknologiska framsteg och höjt vår levnadsstandard avsevärt. Men vi har också allvarligt skadat de livsviktiga ekosystem som vi är en del av. Vi har utarmat naturresurser som ansamlats under tusentals, miljontals år på bara ett sekel. Vi har själva orsakat ohyggligt lidande. Vi har förslavat inte bara andra djur, utan även oss själva. Vi har orsakat naturkatastrofer i ofantlig skala.
Problemet var inte, i första hand, fantasifiguren "Gud". Problemet var den fundamentala dualismen. Det är ingen ny insikt, spår av den finns i de flesta religiösa traditioner och det är en grundsten inom mystiken. Men gemensamt för de flesta av dessa är ett övergivande av världen och en strävan mot Gud, Det Andra. Vi må ha ersatt strävan mot Gud med strävan mot en idealiserad Människa, men riktningen är densamma.
Och för varje dag driver vi längre och längre ifrån den värld som håller oss vid liv.
Gröna östgötar: Margareta Fransson frågar sig om Apotekets undersökning syftar till att höja försäljningen eller förbättra för patienten. Eva Karlsson utvecklar resonemanget kring koldioxid- och kilometerskatt. Mattias Stenberg och Friederike Gerlach skriver om Alliansens förmåga att kamoflera sin politik. Bengt Cete skriver roligt och vasst om konkurrens och valfrihet. Charles Pylad berömmer (med rätta) Djurrättsalliansen.
Andra lästips: Jesper på Kuniri skriver ingående och filosofiskt resonerande om djurrätt. Nannan Lundin kommenterar och fördjupar föredömligt Peter Erikssons debattartikel om behovet av ny industripolitik. Birger Schlaug ger klarsynt perspektiv på moderaternas och socialdemokraternas valkampanjer.
No comments:
Post a Comment