Om energieffektivisering

För ett tag sen var jag på ett föredrag om energieffektivisering, och särskilt ett av exemplen som nämndes fastnade ordentligt. Det handlade om kylvaror i matbutiker, och det visade så väldigt tydligt hur många av problemen vi ställs inför är komplexa och ställer krav på övergripande lösningar, något som också klart tydliggör att vi behöver politik för att hantera de problem vi ställs inför.

Exemplet berörde kylvaror som t.ex. smörgåspålägg (tänk korv, skinka o.s.v.). Dessa varor ska förvaras vid högst +8°. Ofta finns de i öppna kyldiskar, eftersom man tydligen kommit fram till att man säljer mer om man inte har glasdörrar framför. Detta innebär att man behöver kraftiga kylaggregat, dels för att mycket av kylan försvinner ut i affären men också för att det sitter kraftiga lysrör som bidrar till att värma upp de varor som hänger längst fram. Trots de kraftiga kylaggregaten håller de främre varorna en temperatur som ofta ligger närmre +25°. vilket i sin tur innebär att man behöver använda tillsatser som hindrar bakterietillväxt.

Som om inte detta vore illa nog, innebär kylraset (den kalla luften från kyldisken som sjunker ner mot golvet) att butiken blir för kall för de anställda att jobba i, varför man dessutom behöver värma upp butiken. Uppvärmningen sker i sin tur oftast genom fjärrvärme.

Nu är det ju så att kylaggregaten i sig producerar värme, men den värmen leds i stort sett alltid ut ur butiken och återanvänds inte för uppvärmning. Det här beror på att butikslokalen allt som oftast hyrs, och det är hyresvärden som står för uppvärmningskostnaden - något som alltså är separat från vad som sker inne i butiken.

Om man istället skulle se till att alltid ha dörrar för kyldiskarna, att använda överskottsvärmen som produceras av kylaggregaten för att åtminstone delvis värma upp lokalen (som dessutom skulle bli betydligt varmare om man hade dörrarna där från början) så skulle man kunna spara både energi och kunna använda färre tillsatser.

Men för att nå dit behöver vi incitament och förändringar. Som det är idag har vi tillgång till billig energi, vilket gjort att vi blivit lata när det gäller energieffektivisering. Vi kan använda kemikalier och tillsatser för att rätta till problem i efterhand. I båda dessa fall skjuter vi över kostnader, både ekonomiska och när det gäller hälsa, på någon annan, någon annanstans, längre fram i tiden. Det här är inte hållbart. Och det är här politiken kommer in.

Hyresvärden är endast intresserad av att göra största möjliga vinst på sin lokal. Affärsägaren är intresserad av att göra största möjliga vinst på sin affär. Och påläggstillverkaren är intresserad av att göra största möjliga vinst på sina varor. Inget fel i det, i sig. Men de ser alla bara till sin egen smala tunnel. Det behövs något mer.

Vad alla tre har att förhålla sig till, däremot, är de regler som sätts upp av staten och alltså ytterst av oss alla, gemensamt. Och det är här vi kan påverka. Visst, konsumentmakt ska inte underskattas, men den ska heller inte överskattas. Konsumentmakt ligger i att kunna göra val, men man kan bara välja mellan det som faktiskt erbjuds och det krävs mycket tid, organisation och pengar för att som enskilda konsumenter kunna utöva påverkan.

Just den här tendensen till tunnelseende och fragmentering är ett av dagens största problem, och att då lägga över mer och mer ansvar på enskilda individer är inte en gångbar lösning. Det som då sker är att vi får en mängd separata aktörer som alla bara agerar utifrån sina egna, ofta kortsiktiga och sinsemellan motstridiga, intressen. Men om flera aktörer går ihop och gör något gemensamt då? Ja, det är ju det som är staten...

Vi behöver helhetsperspektiv och långsiktiga strategier. Vi behöver finna nya vägar. Vi behöver Modernisera Sverige.