Oljesjukan

För ovanlighetens skull läser jag idag en krönika som inte är helt uppåt väggarna av Wolodarski i DN. Han skriver om "oljesjukan", att "ett land med gott om olja förvandlas lätt till ett slagfält om resurser, där kampen om tillgångarna suger musten ur samhällets produktiva krafter".Visserligen missar han den stora poängen i sin utgångspunkt, men det vore varken Wolodarski eller DN annars.

Det han beskriver är väldigt symptomatiskt för Sverige, och resten av den rika världen. Till synes oändlig tillgång till en i själva verket ändlig resurs är ett stort problem. Oljan, och även kärnkraften, ger oss illusionen av fri tillgång till nästan kostnadsfri energi och står i vägen för energieffektivisering och ett långsiktigt hållbart samhälle. Vi anpassar oss efter de just nu, idag, rådande förhållandena och har svårt att ta till oss att dagens i hög grad dopade samhälle endast är en kort parentes.

Men om vi tror att energi verkligen är så billig som den verkar lurar vi oss själva. Oljeutsläppet i Mexikanska Gulfen är visserligen katastrofalt, men det bleknar i jämförelse med den enorma katastrofen i Nigerdeltat, det blodiga inbördeskriget i Sudan och många andra liknande katastrofer runt om i världen som följd av oljeberoendet. För att inte tala om planerna på oljeborrning i Arktis. Kärnkraften är inte bättre den, även om själva processen i kärnkraftverket är förrädiskt fri från koldioxidutsläpp.

Och "oljesjukan" är inte bara begränsad till energiframställning. Precis som vi blundar för de reella kostnaderna, både kortsiktiga och långsiktiga, på hemmaplan och långt borta när det gäller energiframställning - på samma sätt blundar vi för produktion av billiga kläder, billig mat, billig elektronik.

Priset på dessa varor kan hållas nere genom cyniskt utnyttjande av billig arbetskraft i fattiga länder, genom fullkomligt oansvarigt användande av kemikalier vars långsiktiga effekter vi inte har någon aning om, genom en industriell och fullkomligt oförsvarlig djurhantering.

Vi upplever oss idag som oändligt mycket rikare än vi var för bara 50 år sedan. Men om vi tror att det endast beror på vår egen förträfflighet misstar vi oss å det grövsta. En stor del av vårt välstånd idag bygger på att vi kan blunda för de faktiska kostnaderna, på att vi kan lasta över dem på någon annan - fattiga människor i andra delar av världen, kommande generationer och oss själva imorgon.

För att komma tillrätta med de här problemen behövs ett större medvetande och ansvarstagande av oss som individer, men det räcker inte. Vi behöver också en aktiv, framåtblickande, hållbar och långsiktig politik. Vi behöver satsa på förnyelsebara energiformer, på minskat oljeberoende, på utökad kollektivtrafik, på närproducerad mat.

Vi behöver Modernisera Sverige.