Miljömedvetenhet kostar

I dagens DN (verkar bara vara pappersversionen) finns en artikel om någon boende i Stockholm som reagerar på att han får betala mer för att han källsorterar. Det handlar bara om 50kr, men som han säger - "det är inte pengarna, det är principen". Samma resonemang finner man hos Lotta Gröning i Expressens intervju med Peter Eriksson - "Är dulågavlönad, sliter med höga elräkningar och är beroende av bilen blir det tuffti miljöpartiets samhälle" (sic). Så fruktansvärt tröttsamt.

Om vi tar artikeln i DN först. Mannens problem där är alltså att han får betala 50kr mer, per år (!), för att han väljer att källsortera istället för att bara slänga allt i samma tunna. Spontant kanske man tycker det verkar dumt - borde det inte vara billigare att vara miljövänlig? Det vore självklart bra om så var fallet, men då missar man två viktiga poänger.

Det är ju inte så att vi lever "miljöovänligt" för att vi tycker det är kul. Åtminstone inte de flesta av oss. Snarare är det så att vi kapar kostnader genom att helt bortse från miljöpåverkan. Det billiga alternativet är billigt av en anledning. För att komma till rätta med det här krävs det alltså att någon går in och subventionerar de miljövänliga alternativen och/eller gör de miljöfarliga dyrare - vilket kräver en aktiv miljöpolitik, något som vi inte sett mycket av under de senaste fyra åren.

Grönings resonemang haltar på ungefär samma punkter. På kort sikt kommer ibland kostsamma ändringar krävas, det går inte att överutnyttja naturens resurser hur länge som helst, det går inte att dumpa priser genom att dumpa kostnader på någon annan, någon annanstans någon gång i framtiden. Men just därför är det också viktigt med en fungerande fördelningspolitik.

När kostnaden för privatbilism eller turistresor till Thailand går upp är det de lågavlönade och de med minst marginaler som känner av det hårdast. Men lösningen är inte att då låta bli att låta bilismen, flyget, överkonsumtionen, den skenande matindustrin o.s.v. bära sina egna kostnader. Förr eller senare kommer kostnaderna ikapp oss. Lösningen är att minska klyftorna i samhället. De stora ekonomiska klyftorna är inte bara ett problem för den psykiska folkhälsan, de är också ett problem för miljön.