Om det där med ansvar

I dagens DN (endast pappersversionen ännu verkar det som) skriver Johannes Åman att kärnkraft är en del av lösningen och att "med ny kärnkraft som ett av alternativen minskar riskerna för att avstängningen av de gamla reaktorerna ska få konsekvenser som är negativa såväl för landets ekonomi som för världens klimat". Ett prov på ansvarstagande? Ja, på samma sätt som att chokladen som Victoria och Daniel säljer till förmån för utsatta barn i Sverige tillverkas av barnarbetare i fattiga delar av världen. Eller enklare uttryckt: "nej, inte alls".

Det Åman tydligen fullständigt missar är att även kärnkraft innebär allvarliga konsekvenser för miljön, om än inte i själva reaktorhallen. Bengt Cete skriver väldigt bra i en insändare till NT (som dock inte finns i nätupplagan, men väl här), som svar till Mats Odell (min kursivering):

"I det samhället finns ingen plats för kärnkraft, och heller inte för olja, kol och gas. Vi måste bygga vårt hållbara samhälle på kretslopp, att leva i en dopad ekonomi där dopningsmedlet heter billig lagrad energi är bara en historisk
parentes. [...] Hur ska han kunna lära sig att den enda riktigt miljövänliga kilowattimmen är den vi aldrig behöver producera? Hur ska han kunna lära sig att kärnkraften visserligen är koldioxidfri i själva reaktorhallen, men att den har andra gigantiska miljöproblem som sträcker sig hundratusentals år fram i tiden?"

Kärnkraften må vara "ren" (som i "fri från koldioxidutsläpp") i reaktorhallen, men uranbrytning och slutförvar är långt ifrån "rena" (som i "fria från klimatpåverkan"). Men det är klart, uranbrytningen sker i första hand inte här, utan i andra delar av världen. Och slutförvaring är inte så mycket ett problem för oss idag, utan för kommande generationer. Så om ansvar endast sträcker sig till att inkludera de som lever nu idag, här i Sverige så är det kanske ansvarsfullt.

Men det är en väldigt snäv syn på ansvar, och det är också en väldigt snäv syn på tillvaron. Det är idag tydligare än någonsin att våra handlingars påverkan sträcker sig långt i både tid och rum. Samtidigt går det tydligt i linje med regeringens politik i övrigt - kortsiktiga, närsynta och väldigt avgränsade lösningar på långsiktiga, vittgående och omfattande problem.

Att tro att kärnkraft är framtidens energi som många på högerkanten, liksom tyvärr en del på vänsterkanten, tycks tro är helt fel. Att som "miljöminister" Carlgren tycks tro, att vi genom att förlänga parentesen som är kärnkraft skulle underlätta för en omställning till hållbar miljövänlig (eller åtminstone miljöneutral) är också det helt fel. Det är, och kommer förbli, en parentes som endast skjuter upp, gömmer undan och vältrar över problem som vi är i desperat behov av att lösa.

En quick-fix, precis som jobbskatteavdraget som för över pengar från våra gemensamma trygghetssystem så vi får några hundralappar extra i månaden att konsumera för. Vi ser inte direkt de negativa konsekvenserna av omfördelningen, och för de som inte är sjuka, arbetslösa eller på annat sätt utsatta kommer det kanske inte märkas alls. Men vi kan alla se de där extra kronorna och blir heligt förbannade om någon vill ta dem ifrån oss.

Och det är precis lika oansvarigt som att Cloetta och Victoria & Daniel låter barn i fattiga delar av världen slita med att skörda kakao som de sedan kan använda till att tillverka billig choklad, vilket i sin tur låter dem donera en del av vinsten till utsatta barn i Sverige. En orättvis, osolidarisk och ovärdig omfördelning och övervältring från de som inte har, från de utsatta - till de som redan har, till de redan priviligerade.

Att gömma problem är inte att lösa dem.