Vi gör våld på oss själva

(This will be in Swedish as it indirectly concerns the upcoming Swedish elections.)

Vi lever i ett samhälle som i hög grad präglas av kontroll och dominans. Det ligger inbäddat på en väldigt grundläggande nivå, och präglar oss både medvetet och omedvetet i nästan allt vi gör. Jag är övertygad om att vi måste bryta med det förhållningssättet om vi ska ha någon framtid på den här planeten, åtminstone en framtid som jag vill leva i och som jag vill se min dotter, och framtida generationer, växa upp i.

Vi ser det överallt. Kanske tydligast i den ökande kontrollen av våra privatliv, både på och utanför internet. Staten vill ha kontroll över oss, oftast med hänvisning till Terrorism och Brottsbekämpning. Företag vill ha kontroll över oss, öppet med hänvisning till försvar av upphovsrätt men också (om än mindre öppet) med hänvisning till konsumtionsvanor. Men människor är väldigt komplexa och inte något separat från de stater och företag de bildar och lever i.

Vi ser det också i hur vi behandlar varandra. Hur vi kategoriserar andra för att få dem att passa in i en mall, för att bättre kunna kontrollera vår (sociala) omgivning och verklighet. Hur vi har tydliga rangordningar som klargör vem som står över vem, och alltså har rätt att utöva kontroll över de under sig. Hur vi värderar varandra utifrån vilken plats vi har i den sociala hierarkin. Och precis som staten och företagen utövar våld mot de som är avvikande, utövar människor våld mot andra människor för att bibehålla kontroll och få andra att göra som de ska - utifrån den sociala hierarkin. Kanske ser vi det tydligast i mäns (fysiska och psykiska) våld mot kvinnor, men också i våld mot andra avvikande minoritetsgrupper.

Vi ser det också i hur vi behandlar naturen vi lever i, hur vi ser på den som något att tämjas, tyglas och kontrolleras. Naturen ses som något från oss åtskilt, som ett redskap eller som någon form av privat egendom. Men naturen är inte något "där ute" eller "där borta". Vi är en del av naturen, även om vi gör allt vi kan för att frigöra oss från den. Naturen är en komplex väv bestående av allt som finns.

Precis som människor och samhällen är oerhört komplexa, är även naturen komplex, och vi kan aldrig fullt ut kontrollera något komplext. Vi kan påverka det, absolut. Vi kan egentligen inte låta bli att påverka det. Men vi kan inte förutsäga exakt hur något komplext kommer reagera på vår påverkan. Det är inte heller någon form av envägsverkan. Och sättet vi påverkar något förändrar både det och oss, liksom det förändrar sammanhanget som vi verkar i.

Ett visst mått av kontroll är troligtvis både ofrånkomligt och nödvändigt. Som människor (troligtvis som levande varelser överhuvudtaget) har vi ett visst kontrollbehov. Och för att ett samhälle ska fungera behöver vi ha ett visst mått av kontroll. Men det är när kontrollen ligger som en grund för hur vi ser på världen som vi får problem. För när något inte beter sig som vi förväntar oss blir vi frustrerade, och svarar ofta med våld, för att försöka tvinga det att göra som vi vill.

Så vad är alternativet? Att helt ge upp alla försök till kontroll? Att likt Buddha (eller Ferdinand) sitta under ett träd och bara betrakta världen? Jag tror det finns (minst) ett annat alternativ. Vi behöver först och främst inse att vi är en del av sammanhang. Inte ett sammanhang utan flera. Allt vi gör har effekter, allt vi gör påverkar något annat och indirekt, i förlängningen, påverkar allt vartannat. Det är ofrånkomligt. Men vi behöver lära oss respekt, ödmjukhet och empati. Inte i första hand av något egenintresse (även om jag är övertygad om att vår fortsatta existens hänger på det) utan av insikten att vi är en del av allt, och allt är en del av oss.

Vi behöver återupptäcka och återuppta sidor av oss själva som åsidosatts i vår strävan och iver efter att kontrollera, dominera, tämja och tygla naturen - eftersom vi själva är en del av naturen. Gör vi inte det kommer vi fortsätta att försöka kontrollera, dominera, tämja och tygla varandra och oss själva - och när det visar sig omöjligt kommer vi fortsätta att göra våld på naturen, varandra och oss själva.

Det här kommer ta tid. Det kommer vara svårt. Men någonstans måste vi börja. För mig utgör miljöpartiet en bra start.