Demokratisk rörlighet

(This will be in Swedish as it mostly concerns the upcoming Swedish elections.)

I sin söndagskrönika fortsätter Wolodarski att sprida lögnen att MP vill förbjuda allt inrikesflyg söder om Sundsvall, samt halvsanningen att MP vill förhindra byggandet av nya trafikleder i Stockholm. (Man kan notera att källan Wolodarski hänvisar till, är en TT-notis där det hänvisas till vad folkpartiet, centern och moderaterna säger om MP. Däremot hänvisar han inte till något som MP själva sagt. Vilket kan förklaras med - just det - att MP inte vill förbjuda allt inrikesflyg söder om Sundsvall.) Jag börjar bli innerligt trött på dessa lögner och ogrundade hysteriska påhopp på MP. Wolodarski menar att det nya resmönstret är ett framsteg för jämlikhet och frihet. Däri håller jag delvis med honom.

Wolodarski citerar vidare de gröna i Tyskland som säger: ”Mobilitet betyder rörelsefrihet – en frihet som bekämpades i DDR och av alla andra totalitära regimer. Mobilitet är en förutsättning för socialt deltagande och handlingsfrihet i ett demokratiskt samhälle.” Förutom att han försöker koppla ihop Miljöpartiet i Sverige med gamla DDR har han en poäng. När människor kan röra sig fritt får vi fler möten mellan människor vilket i bästa fall kan leda till ökad tolerans och idéutbyten - vilket givetvis är bra för demokratin och bra för samhällsutvecklingen i stort.

Men vad som inte är lika givet är varför det alltid måste vara flyget som står för rörelsefriheten. Självklart är det inte realistiskt att ta tåget till, säg, Johannesburg. Men varför måste vi ta flyget från Stockholm till Göteborg?

Wolodarski nämner också Göran Perssons bok "Den som är satt i skuld är icke fri", och hur Persson där beskriver hur familjens liv förändrades med införskaffande av en begagnad Opel. Men varför måste man ta bilen från Vingåker till Katrineholm, eller resa med bilen till västkusten? Kunde man inte också ta bussen eller tåget? (Ja, det är lättare att storhandla om man har en bil, men storhandlandet står och faller inte med bilen. Och ett totalförbud för biltrafik är det heller ingen som förespråkar - annat än borgerliga skribenter, debattörer och politiker när de låtsas vara miljöpartister.)

Vidare ställer jag mig frågande till flygets och bilens överlägsenhet när det gäller tillgänglighet. Åtminstone för de som inte tillhör den rikare delen av samhället. Det må ha blivit billigare att ta flyget eller bilen, men det är fortfarande många som inte har råd. Ska dessa inte få ta del av friheten och den ökade rörligheten?

Visst, på kort sikt kan vi säkert göra det ännu billigare att flyga och åka bil. Om vi sänker bensinskatten. Om vi lyfter bort kostnaderna för klimatpåverkan. Men det är just på kort sikt. För kostnaden kommer - det enda vi gör är att skuldsätta oss och framtida generationer. Och hur var det nu? Den som är satt i skuld var inte så fri, eller hur?

Nu handlar det heller inte om att bara förbjuda flyg och bilar. Det handlar om att ersätta flyg, i så stor utsträckning som möjligt, med andra alternativ. Som förbättring och modernisering av järnvägen, och utveckling av alternativa bränslen och stora satsningar på kollektivtrafik. Borgerliga skribenter, debattörer och politiker vill få det att verka som om miljöpartiet är principiellt emot bilar och flyg i sig - vilket givetvis är helt fel. Det är de dåliga konsekvenserna av dessa trafikslag som är problemet. Det finns ett ord för deras argumentation. Jävla halmgubbar.

Kollektivtrafiken kan vi alla ta del av. Den är bättre för miljön. Och den medför ökad frihet och rörlighet. Ökad rörlighet är bra och demokratifrämjande - därför vill jag se ökade satsningar på det i särklass mest demokratiska och miljövänliga transportmedlet - kollektivtrafiken. Det skulle Wolodarski också vilja. Om han var ärlig.